Låt oss kombinera dessa!

Här är en publik våg som alla kan haka på där min tanke är att vi bidrar med bilder, rop på hjälp och glädjeyttringar kring det vinterväder som (nästan) hotar att förgöra oss alla.

Har du inte konto på Wave än så skicka en tweet till mig.

Överlycklig att det här inte bara är något som berör den amerikanska marknaden börjar jag testa lite.

Jag tänkte se ”Flickan som lekte med elden” ikväll och eftersom jag bor i Uppsala blir sökningen så här. Resultat:

Trevligt även om ”Fler teatrar” är ett klassiskt exempel på hur Google Translate är lite för exakt ibland.

Väl inne på Google Movies kan jag till exempel se alla filmer i Uppsala eller varför inte göra en sökning utifrån olika genrer.

Även recensioner och betyg är lätta att hitta.

Men nu till frågan om SF är med i matchen? Skälet till min undran är att senast någon hämtade information kring deras program så var det i samband med Biotider.se som aktivt motarbetades av SF och slutligen tvingades stänga.
Vad de gjorde var att djuplänka rätt in på SF.se och skickade besökarna rätt in till bokningssidan. Den möjligheten finns inte på Google Movies. Det är också den funktionen jag verkligen saknar. Man kan inte boka biljetter.

I övrigt – en självklar utveckling, en smidig tjänst och Google blir allt mer komplett för var dag som går.

Nu har antalet svenska konton på Facebook överskridit drömgränsen 3 miljoner. Det innebär att 32% av Sveriges medborgare har ett konto på siten.
Med viss felmarginal då för dubbelkonton, fakekonton och fan pages.

Det är fortfarande en betydligt mindre andel än Norge där drygt 2.1 miljoner konton motsvarar 43% av befolkningen, men betydligt mer än Finland där 1.4 miljoner konton motsvarar 27%.

Intressant är även att nästan 700.000 konton tillhör personer över 40 år vilket vilket är en ökning med 15% på en månad.

Tillväxten ligger fortfarande på cirka 10.000 nya svenska konton per dag.

I USA har den funnits ett par år och gjort stor succé. Fördelarna sägs vara att den är smidig, lätt att läsa i solsken, alltid är uppkopplad och har ett stort utbud.

They had me at ”Hello”…

Priset är $279, men det slutar inte direkt där eftersom man i skyddsväg bör ha minst det läderfodral som Amazon själva producerat och kostar ytterligare $29.99. För oss svenskar tillkommer sen frakt om $26.97 (DHLs enklaste variant) och slutligen moms och importavgifter $85.62.
Totalsumma: $421.58, cirka 3.000 SEK

Frakten går väldigt snabbt. Den släpptes måndag 19 oktober och onsdag 21 oktober försökte DHL leverera den till mig. Eftersom jag befann mig 80 mil därifrån var det lite bökigt att ordna en påskrift så den fick vänta hos DHL en dag extra.

Tyvärr inte lika sexigt att skåda som Apples genialiska paket även om…



…sånt här alltid ger mig gåshud.

Packade upp allt och hittade Kindle, korta instruktioner samt laddare. Stickkontakten är anpassad för amerikanska uttag men eftersom sladden är utformad som en iPhoneladdare med USB in i stickkontakten tänkte jag i min enfald att det måste funka att köra in den i kontakten för iPhoneladdaren. Det gör det inte.
Ladda den via datorns USB istället. Tar lite tid, men funkar garanterat.

Ingången i Kindlen är av typen micro-USB så det funkar med en Nokiakabel om man nu råkar ha en sån på kontoret.

Instruktionerna på skärmen är inte tryckta på ett papper. Det är en faktisk sida. Snyggt grepp.

Startup-skärmen är avklarad på ett par minuter. Under den tiden så synkar den mot Amazon och det konto man har där.

Kärleksfulla detaljer får mig alltid lycklig och att inse att den skeppades med mina användaruppgifter i gör mig så himla glad.

Man möts sen av en guide till systemet som jag efter ett par sidor – ivrig som ett barn på väg att öppna julklappen med Nintendo Wii i (utan skriken dock) – skippade.
Dags att fylla på med material.
Begav mig till Amazons Kindle-avdelning. Beställde en prenumerationer på BusinessWeek för $4.99 per månad samt Newsweek för $2.99 per månad.

Efter 30 sekunder hade de levererats till min enhet och var redo att läsas.

Man får som bosatt utanför USA inte med några bilder, men det är snarare att föredra då de enligt kritiker förstör en del av upplevelsen. Det som jag istället ser som fördelen är att jag direkt efter pressläggning får bra och djuplodande artiklar istället för att som prenumerant av den tryckta motsvarigheten får vänta upp till en vecka på mitt då inte längre så färska exemplar.
Här kommer verkligen Kindlen till sin rätt!

Efter det köpte jag en av mina favoritböcker – Snow Crash av Neal Stephenson för $13.99

Värt att notera att svensk moms tillkommer på samtliga inköp. Redan utan moms är det ett ganska högt pris för en bok man får betydligt billigare i tryckt form. Men hela diskussionen kring det absurda i att digitalt material kostar mer än tryckt känns ganska oväsentlig för mig just nu. Det är i den här formen jag vill ha det och jag är beredd att betala vad det kostar. Förändring kommer att komma. Nöjer mig med det.

Börjar läsa och det känns förvånansvärt naturligt. Det är på just den här punkten jag var mest orolig för att mina förväntningar skulle vara för högt ställda. Alla pratar om att det verkligen känns som att läsa från papper, att man inte störs av dagsljus runtomkring och att man inte anstränger ögonen vid längre användning. De har rätt.

Ett antal kapitel in flyter det på som aldrig förr och bara för att testa kopplar jag på talsyntesen som läser upp texten för mig. Det låter som man kan tänka sig. Bättre än Macens inbyggda och tydligt uttal som inte låter alltför mycket som en dator på Nostromo. Man kan välja mellan manlig och kvinnlig röst samt – vilket verkligen uppskattas – hastigheten på uppläsandet.

Navigerar mig tillbaka till förstasidan. Navigerar ja. Det är ett kapitel för sig. Här är det jag finner lite negativt med Kindle. Knapparna är inte tillräckligt responsiva. Man måste verkligen trycka till ordentligt. Det i kombination med att mjukvaran är ganska seg gör att man lätt trycker till en gång extra och så står man på helt fel ställe.

Det är viktigt att komma ihåg att Kindle inte är någon tablet. Den har aldrig varit tänkt att ha en massa processorkraft utan det är en digital bok. Om man accepterar det direkt så dröjer det inte länge innan man släpper frustrationen över sega menyer, irriterande laddningstider och liten möjlighet att påverka funktionerna.

Det andra som jag retar mig på är att man inte möjliggjort för oss utanför USA att läsa bloggar. Förhoppningsvis är det en funktion man slår på över tiden för jag saknar den verkligen.

Lite kortfattat det som slagit mig:
- Smidiga inköp. Antingen på hemsidan eller direkt i Kindlen. Omedelbar leverans. Inget krångel.
- Lång batteritid. Jättelång. Dagar om man får tro Amazon.
- Storlek och vikt. Ok, det är ingen iPod, men den är verkligen smidig.
- Logiken. Den hittar snabbt tillbaka till sidan där jag slutade läsa och den känns efter några timmar allt mer logisk i sin utformning.
- Alltid uppkopplad. Inga dryga kablar eller program för synkning.

Jag vet inte hur mycket man egentligen hinner sätta sig in i en produkt på så kort tid och det är väl rimligt att tro att jag vid den här tiden nästa vecka har en mer nyanserad bild av den. Just nu är det lite väl mycket fluffiga moln och överstimulerat habegär för att kännas helt trovärdigt.
Ska jag ändå försöka mig på en sammanfattning blir den så här:
Köp om du gillar att läsa böcker men känner att det inte är omväxlande nog att bara släpa på en pocket i väskan. Köp om du kan acceptera att det är en bit elektroniskt papper som är skön att läsa på.
Köp inte om du förväntar dig en iPod för böcker. Där är vi inte riktigt än.

Igår kom nyheten från Facebook att man gjort ett antal uppdateringar till sin tjänst Grupper.


Tidigare har Grupper varit en tjänst som markant skiljt sig åt från till exempel Fan Pages då meddelanden inte publicerats i medlemmarnas newsfeed och överhuvudtaget har det inte funnits någon notifieringsfunktion från administratörerna förutom att skicka ett massmeddelande.


När alla grupper berörts av uppdateringen kommer medlemmarna se i sina newsfeeds när en vän publicerar något i gruppen. Alltså inte när vem som helst skriver ett meddelande.


På vilket sätt är då det här användbart?


Jo, tänk intranätet.
Grupper tillåter till skillnad från Fan Pages att administratören väljer vilka som ska få bli medlemmar. En grupp kan vara låst, en Fan Page kan det inte.
Men tidigare har problemet varit att om man använder en grupp som ett intranät så pushas inte nyheter ut till medlemmarna vilket innebär att de själva måste gå in i gruppen regelbundet för att uppdatera sig på senaste nytt. Då faller lite av poängen med att ha det på Facebook eftersom det starkaste argumentet för en egen community i communityn är att alla anställda redan finns där.


Nu blir den biten oerhört mycket smidigare. Bilder från senaste kick-offen, presentationen från veckomötet, inbjudan till pokerturneringen i källaren, allt kan samlas på ett ställe, fritt från snokande ögon och med möjlighet för alla inom firman att ta del av.
Och nu även distribuerat direkt till den plats där de tittar så fort de loggar in – newsfeeden.

Att surfa in på den via iPhonen har funkat strålande under evigheter så det var lite förundrat som jag insåg idag att de släppt en iPhone-app som funkar exakt som mobilversionen till ett pris av 379 SEK ($49.99).

Min första tanke var att någon hade gjort en fuling med deras nysläppta API och försökte få den att se officiellt ut. Men den är officiell.

Sen tänkte jag att de kanske hade inkluderat en massa funktioner i den som inte funkar i mobila versionen. Testade därför att köra deras exempel och jämföra screenshots från iTunes. Samma sak där. Ingen skillnad.

Kan nån vänligen förklara för mig vad det är jag har missat, om de slant med prissättningsknappen eller om de på riktigt tror att någon kommer att betala för appen?

Idag är antalet svenska konton 2,830,000.

Från en tidigare ökning om drygt 7,000 nya konton per dag under september till nästan 11,000 per dag under första 9 dagarna i oktober.

Inom segmentet 40 år och uppåt finns det idag drygt 617,000 konton.
30-39 åringarna utgör 608,000 konton.

Facebook är inte bara en plats för ungdomar längre. Nu är det även bevisat med hjälp av siffror.

Samtidigt ser vi ett antal nya applikationer slå igenom stort. Zynga följer upp sina hits FarmVille och Mafia Wars med Café World som, likt de tidigare nämnda, är något för lika spel som redan finns på Facebook för att det ska kännas helt bekvämt.
Zyngas styrka ligger i att de med hjälp av cross-promotion snabbt kan bygga användarbas. Det agressiva användandet av spelarnas timelines bidrar även det till att öka synligheten.

Det är ändå smått otroligt att Café World på en vecka gått från 0 till nästan 9 miljoner aktiva användare.

Apps topp 3 består av
FarmVille (55 miljoner månatliga användare)
Causes (31 miljoner månatliga användare)
Mafia Wars (25 miljoner månatliga användare)

Scott Campbell är en helt vanlig 14-åring som förutom att driva Net News Daily även fått chansen att uttala sig på Huffington Post. Han är uppfödd med ett konstant närvarande internet och ser dess funktioner som en självklarhet. Som tonåringar tenderar att göra så ifrågasätter han varför saker är som de är. Till exempel vem som egentligen har rätt att kalla sig journalist.

The status of the internet community as media is regularly debated by professional journalists and the community itself. In my opinion, the online community is there to alert us all to news, whereas journalists should research, verify and add to content provided by users.

Spot on. Det här gör så klart att han själv, med sin blogg där han publicerar sin form av nyheter kan titulera sig journalist. Eller?

Av barn och fyllon får man alltid höra sanningen var det nån som en gång myntade. Det blir så löjligt rätt när han avslutar med

Simply put, online media is the future. Love it, live it, learn it.

All in all en bra artikel som inte egentligen säger något nytt. Skillnaden är att det inte är vi lite medelålders förståsigpåare som försöker ha en känsla för hur kidsen vill ha det. Det är målgruppen själv som talar.

Ett sätt att avhjälpa eventuella otydligheter är att ta fram tydliga Social Media Guidelines där man inte bara sätter pekpinnar och förbud utan ser till att skapa ett förtroende för medarbetarna så de kan förmedla företagets åsikter, så att de vågar säga vad de tycker om sitt arbete inom tydliga ramar och så att de blir de ambassadörer som varje medarbetare har potential till.

En bra inspirationskälla är då Social Media Governance som har samlat 99 företags riktlinjer.

Det finns ett antal intressanta exempel.
Headset Bros: Above all, our communications with people should be honest and fair. Never post anything you would be afraid for your Mom to see.
- Den där sista meningen är genial. Lite som Om du är rädd för att din sambo ska få reda på det, gör det inte

BBC: With conversations, participate online; don’t “broadcast” messages to users
- Megafoner är inget som BBC tjänar på. Skönt att man insett det.

Greteman Group: Do not work on your personal blog during business hours. If you just have to blog, write a post for the Greteman Group blog.
- Lite trist attityd här. Kolla istället vad det finns för saker som företaget har som ligger i linje med de anställdas bloggar och ge dem incitament att skriva om sånt som har med företaget att göra.

Baker & Daniels: Do not return fire.
- Mata inte trollen. Möt negativa åsikter med positiva.

Edit: Tack Wille för påpekandet att det enbart gäller på svenska versionen av Google! Förklarar en del, men är fortfarande ganska roligt.